Piloten som använder humor för att få trygga passagerare

Du är känd som den dansande kaptenen! För de som inte känner till dig, hur fick du den titeln?

Det föll sig nog ganska naturligt då jag allltid bjuder på en liten dans som avslutning efter att jag hälsat alla passagerare varmt välkomna ombord. Jag presenterar alltid mig själv och mina fantastiska kollegor innan jag återvänder in till cockpit – som för övrigt har den bästa och coolaste utsikten. Det enda som egentligen skulle kunna mäta sig med vår utsikt i cockpit är att stå på månen och få titta på moder jord!

Piloten som använder humor för att få trygga passagerare

Piloten Dan Jarl greppade mikrofonen och bjöd på skämtsam presentation innan avgång – allt för att öka tryggheten, stämningen och förtroendet. Vi har pratat med honom om hur han blev den "dansande piloten", om att arbeta som flygkapten under en pandemi och om hans drömresor! 

Min dotter har lärt mig att dansa

Det jag bjuder på är någon form av ”flossa” eller/och ”FortNite” dans, kanske inte det mest kända för den något äldre generationen men ändock en inspiration för alla då väldigt många gärna vill visa att de också kan danserna när de kliver av planet. Det är min dotter Mikaela och min son Max som har lärt mig danserna. De tycker egentligen att jag är helt värdelös på dem, men å andra sidan säger de att jag med all sannolikhet är den enda piloten i världen som gör danserna och det är ändå det bästa betyget på något sätt från den yngre generationen.

Var hittar du all inspiration till dans och glädje?

Hur enkelt som helst - jag är både världens gladaste pilot och världens gladaste människa! Det finns aldrig några problem utan bara möjligheter är min devis som jag lever efter.

‍
Inspirationen, glädjen och energin får jag så klart från alla underbara och tacksamma passagerare samt givetvis från världens bästa kollegor på SAS.
Det absolut viktigaste verktyg som vi människor har är ”kommunikationen” och utan det så stannar samhället. Jag är en positiv person och vill att allt och alla skall vara glada och blicka framåt. Vad krävs för att stunden och dagen skall bli bra? Inte mycket egentligen... jag har alltid som mål att möta folks blickar oavsett när, var och hur. Ett leende smittar av sig och kan ge andra en dag som både du och hen kommer ihåg.

Vad har det gett dig att gå utanför boxen med hur en flygkapten förväntas vara?

Om du åker buss, så vet du vem som kör bussen, åker du taxi så vet du vem som kör taxin, i skolan vet man vem läraren är, går man till tandläkaren så vet och ser man så klart vem det är - men när du kliver ombord på ett flygplan så vet du oftast inte vem som kör planet och i mina ögon är det kanske inte det optimala. De som jag har äran att ha ombord får träffa Flygkaptenen Dan Jarl.

Jag vill påstå att cirka 75% av passagerarna har någon flygrelaterad rädsla och ångest då man inte kan påverka situationen, medan de sista 25% är utan flygrädsla. Passagerarna hör en röst från cockpit och försöker skapa sig en bild av vem som flyger planet. Om jag gör välkomstannonseringen ute i kabinen och hälsar passagerarna välkomna kan jag göra en sådan skillnad för många – framförallt blir det en trygghetsfaktor.

Flygbranschen – En mystisk yrkeskår

Många har nog en föreställning om att vi är lite av det "rätta virket” på gott och ont, men vi är helt vanliga människor som dock har världens bästa jobb. Vi lever lite som vi lär vill jag påstå; vi vill ha koll, lite pedanter, lite perfektionister, vi vill vara välinformerade, strukturerade, gillar sällan genvägar och tar alltid det säkra före det eventuella osäkra. Vi lever med att alltid i alla lägen sätta säkerheten i första hand.

Jag får ofta frågan vad som krävs för att bli pilot. Mitt enklaste ock kortaste svar är och har alltid varit: ”Kan jag, så kan du!”
De passagerare som flugit med mig genom åren vet vem jag är och när det är jag som varit kapten. Jag hälsar nämligen alltid (lite beroende på omständigheterna så klart) välkomna genom att stå i kabinen och göra detta. Jag började med detta ganska direkt efter den tragiska och fruktansvärda olyckan (morden) i alperna mars 2015 då en av piloterna låste in sig i cockpit under flygningen och genomförde sitt fruktansvärda dåd genom att störta planet utan att någon kunde ta sig in i cockpit och avstyra det.

Flygkraschen satte igång allt

Jag jobbade redan dagen efter och upptäckte genast att när passagerarna gick ombord så var det väldigt mycket och många frågor som kom upp. Jag satt och började genast att fundera över hur man så snabbt som möjligt kunde ”hjälpa till” med den så kallade rädslan och osäkerheten som hade infunnit sig och då få alla att känna sig trygga, lugna och lite extra säkra utifrån förutsättningarna. Jag gick ut och presenterade mig själv, berättade om väder, flygsträckan, flygtid och jag bad alla att lägga undan vad de hade framför sig och titta på det viktigaste ombord på en flygning nämligen kabinpersonalens säkerhetsgenomgång. Jag avslutade naturligtvis med att önska en trevlig resa.

Alla, verkligen alla, tittade och lyssnade och därefter vände jag på klacken och gick tillbaka in i cockpit. Det som skedde då var att alla började applådera, försiktigt jubla och vissa till och med ställde sig upp. När vi väl kom fram till destinationen så vill alla ta i hand och några tog en bild för familjealbumet. Det var då som jag insåg att jag på ett väldigt enkelt sätt, lite utanför boxen, hade lyckats med något som hade uppskattats väldigt mycket.

"Feel good" känslan är viktigt! 

Det är viktigt för mig att få ögonkontakt med så många som möjligt och få alla att känna sig välkomna och få lite "feel good" känsla. Försöka få de lite flygrädda att fokusera på annat. Några små stand-up skämt och lite ytterligare information för bättre vetande. Exempelvis vem som har namnsdag, att min hund älskar glass och att han heter Douglas. Många som är flygrädda eller har haft funderingar kommer gärna fram efter flygningen och tackar samt berättar att det är första gången som de inte varit det minsta rädda!

Innan jag återvänder till cockpit brukar jag också ta upp något som inte är självklart för alla, nämligen att ”man behöver inte vara allvarlig för att vara seriös!”.

Hur har det varit att ha ditt jobb under en pandemi?

Mitt jobb under pandemin har varit väldigt annorlunda till skillnad mot vad det är under normala omständigheter och förutsättningar. Många kollegor har tyvärr förlorat sitt jobb då det har varit enorma neddragningar med anledning av pandemin. Som mest över hela världen så var det över 70% mindre flygtrafik och än färre passagerare. Jag är helt säker på att det kommer att vända så snart vi fått bukt med Covid-19 på ett sådant sätt att det inte tummas på säkerhet och tryggheten för mänskligheten. Vi har saknat varandra och saknat alla våra kära passagerare - jag hoppas verkligen att vi alla ses snart igen på alla fronter.

Hur tror du att vi vill resa i framtiden?

Allt är såklart kostnadsrelaterat. En kategori vill resa precis så som det var en gång i tiden - en upplevelse med massa mat och dryck. En annan kategori vill komma fram så snabbt som det bara är möjligt - utan någonting. Jag tror att majoriteten vill ha en liten del av allt. Kanske en kombination av farkost som är så miljövänlig och tyst att det inte påverkar någon eller något samt att det går minst med ljudets (eller varför inte ljusets) hastighet.

Berätta om en vanlig arbetsdag i ditt liv!

En dag kan se ut så här:

• Uppstigning 03:00 i hemmet
• Incheckning på jobbet 05:00
• Träffar pilotkollegan och planerar dagens första flygning med väder, regler, restriktioner längs färdvägen, bränsle, flygplansindividen, vilken parkering och när vi ska gå ut till flygplanet
• Vi vill vara vid flygplanet senast 30 minuter före avgång
• Vi hälsar på våra kollegor som skall jobba i kabinen
• Vi informerar dem om vårt jobb och de informerar oss om sitt jobb

Väl i flygplanet förbereder vi oss med allt vad det innebär för att förhoppningsvis få någon minuts rast innan avgång. Det kan vara så att ingen av oss i besättningen varken har jobbat tillsammans eller träffats tidigare, men alla vet exakt vad de skall göra. Sedan rullar arbetsdagen på med exempelvis Köpenhamn - Amsterdam - Köpenhamn - Stockholm - Oslo. Dagen tar slut på ett hotel och det kanske efter en 12 timmars arbetsdag. Jag lär mig något nytt varje dag och det spelar ingen roll om man har jobbat i 30 år eller 1 år.

Din bucketlist - vart vill du resa? 

Till MÅNEN!!! Nä, skämt åsido, fast om någon skulle erbjuda mig det så är jag med! Jag har så klart varit på väldigt många ställen och allt har sin charm. Att resa jorden runt under att antal veckor vore magiskt med förutbestämda destinationer – samt för ett mycket gott ändamål för allas våra barn vore en dröm. Utöver detta så finns Nya Zeeland och Hawaii högt upp på listan över mina drömmars mål - allt går bara man vill.

När vi ändå tar upp det så är Miami South Beach en av mina absoluta favoriter - där har det blivit många härliga besök. Jag älskar att resa även om jag alltid reser i mitt jobb!

Vill du boka en resa i Business Class med poäng eller pengar? Ladda ner Chatflights app och chatta med oss idag - vi bokar din resa!